1. Kall kompressionsterapi , även känt som kryoterapi, innebär tillämpning av is eller en kallpacke på det påverkade området. Den låga temperaturen orsakar vaskonstriktion,
vilket minskar blodflödet till området, vilket hjälper till att förminska inflammation och svullnad. Kallterapi används ofta för att behandla akuta skador som vredningar, muskelruttnader och blåmärken,
liksom kroniska tillstånd som artrit.
2. Varmkompressionsterapi, även känd som termoterapi, innebär tillämpning av värme på det påverkade området. Värme ökar
blodflödet till området, vilket hjälper till att främja läkande genom att leverera mer syre och näringsämnen till vävnaderna. Värmeterapi används ofta för att behandla kroniska tillstånd
som muskelsmärtor och stelhet. Både kall- och varmkompressionsterapi kan tillämpas med olika metoder som varma eller kalda packor, uppvärmda eller svalkade plåster eller bandager.
3. Kall- och varmkompressionsterapi är två vanliga tekniker som används för att minska smärta, svullnad och inflammation i olika delar av kroppen. Kallterapi, även känt som kryoterapi,
innebär användning av låga temperaturer för att minska blodflödet till det påverkade området, därmed förminskar inflammation och svullnad. Å andra sidan, varmterapi, även känt som termoterapi,
innebär användning av värme för att öka blodflödet till det påverkade området, därmed främja läkande och relaxation.